Foxkurs i storstan

Ja vart ska jag börja.. det har varit en helt galen helg. Så mycket skratt så mycket värme och sååå jobbigt! Är verkligen helt slut nu och fötterna blöder, nästan. Jag tog tyvärr alldeles för få bilder... Det började med nedresan. Erik och Pillan plockade upp mig och vi begav oss söderut. Vi var helt speedade och det känndes som att vi var på väg ner mot Öland. Det enda som förtog stämmningen var att det var så mycket konstigt vitt i träden och på marken.

Väl framme blev det tillfix och middag och sedan dans på Yesterday. Det bästa på hela helgen var samvaron med mina helt fantastiska helgsambosar. Vi var sju själar som kamperade samman i Bromma. Det var Pillan, Fräs, Åsarna, Kim, Sparven, Maria kom med på ett banskal och jag. Första natten fylldes med vin, prat, skratt, dans, närhet och galenskap och väldigt lite sömn, i princip obefintlig sömn. Vilka människor! Jag har fått nya rutor på magen efter alla skratt.

Jag har fått flera nya dansfavoriter under dessa dagar... från Karlstad, Årjäng, Göteborg och Oslo : ) Tack för det.

Kursen var mycket givande. Jana är obeskrivlig. De andra oxå på sina sätt. Deltagarna hade stor brädd från gådansare utan grundsteg, en del hade svår med taktkänslan, till riktiga tiopoängare! Alla hade tyvärr inte helt öppna sinnen. Kursen hade fokus på basic och det blev ibland frustrerande när en del ändå körde på med sin stil i stället för att prova att dansa från grunden. Tänka på hållning, balans och takt. jag tycker att det viktigaste är att dansa i takt att inte stressa på. Det tror jag att jag sa till var och varannan att känna lugn i stegen, ingen stress, seeeega på ännu mera. Som kille behöver man inte ligga före för att tjejen ska hinna uppfatta förningen.

Det var roligt och lärorikt att få vara hjälpdansare. Jag tror att jag gjorde ett hyffsat bra jobb och hoppas att jag hjälpte en del framåt på vägen för att  knäcka "koden". Försökte att ge så mycket feedback som möjligt. Men det var bara en eller två som verkligen sa  "ge mig dina åsikter, snälla!" Lätt att det blir prestige och väldigt lätt att trampa på tårna. Det är ju därför man inte säger något på vanliga danser om det inte är nybörjare för då brukar jag fråga om jag får ge lite tips...

Apropå nybörjare. Det var en nybörjare som bjöd upp i Skultuna det var en ganska snabb låt. Det var svårt med takten och vi kom ur hela tiden, men han var glad och jag blev glad. Jag kände mig öppen och hade ingen stress över att jag ville att låten skulle ta slut. Vi hade kul. Senare på kvällen bjöd han upp igen till en lugnare bugglåt igen och då funkade det hur bra som helst. Så roligt det är att dansa med nya, både att få och ge energi och glädje.

På Skultunadansen var jag från början helt slut, jag kände mig nere och hade ingen energi. Jag tappade till och med självförtroendet på min dans då det inte funkade att följa för mig. Jag ville bara att kvällen skulle ta slut i princip ända fram till paus. Det vände faktiskt av att jag såg Susanna dansa förbi och hennes gjädje var så smittande så jag satt och skrattade ensam för mig själv, hon är helt underbar! Sedan fick jag kaffe av Keisi, vilken kille! Och kramar och massor med enerig från Per och Lars i Zlips under pausen. Per har smält in i Zlips så väl så jag kan knappt minnas hur det var innan han började där, helt underbar hans blinkningar lyfte kvällen några pinnhål :) Så när nästa pass började var jag med på banan igen. Roligt är inte tillräkgtigt bra beskrivning på kvällen.

Dansade sista med Fräs, vilken dansare och vilken människa... Extralåtarna blev hysteriskt roliga då vi skulle försöka hinna med Palle och Maria i deras norrlandsfox... men det sa bara svish så var de redan långt borta i fjärran på andra sidan dansgolvet. Vilket flyt och vilken fart Palle har!!! Dubbelt så många varv som oss minst han de med, herregud.


Helgen har för min del varit fylld med starka känslor, extrema lyckorus, obeskrivliga dansrus, nya vänner, en massa mys och bekräftelse men även dalar med jobbiga känslor och stunder av nedstämdhet. Funderingar övermig själv och vem jag är, vilken bild jag ger av mis själv inför andra... Jag tror att det är bra att reflektera men man är som man är, på gott och ont. Man ska känna att man lever och jag trivs och känner mig hemma i dansens underbart skruvade värld. Så är det bara. Lev livet idag...



Litet kort på mig och Åsarna, om pannorna ser lite prickaga och röda ut så beror det på att de är söndergnussade. Dans är en tuff sysselsättning. Men som ett av mina moton här i livet. Det är skönt med lite smärta ;)

Kommentarer
Postat av: annsopannso

Haha, ja. Det känner vi ju till att du tycker sedan länge ;)

2009-02-02 @ 16:43:33
Postat av: Sweety P

Tänk att få vara dig för en stund (okej inte bokstavligt) men att göra det du gör och gjort ;) You go girl!! Pöss pöss!!

2009-02-03 @ 22:26:04
URL: http://sweetypajen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0