dansanka

Vet inte om jag håller på att bli förkyld eller nånting... men det brukar oftast gå över av sig själv. Ska hem och vila middag snart. Jag har haft en exemplariskt dag på jobbet idag,  fem patienter på förmiddagen, där allt flöt på riktigt bra med tidbokningar, behandlingar och cyt.info. Men som de flesta inom företaget så väntar jag på "det vita kuvertet" som ska komma i slutet på februari. Undrar hur sparkraven kommer att se ut.. om jag får vara kvar på mottagningen? Och om jag ska till baka till avdelningen- tänk om jag sparkar ut någon där? Jag har ju längre tid än många av mina arbetskamrater.

Privat går känslorna upp och ned i ett rasande tempo, det svänger väldigt fort. Ibland ser jag fram emot att få bo själv, fixa och dona få en omstart i mitt liv. Ibland känner jag enorm sorg över att det inte blev som vi tänkt. Och att bo ihop och inte vara tillsammans utan bara vara vänner är påfrestande ibland. En blandning av närhet och distans. Skratt och gråt. Men vi kan fortfarande ha roligt ihop, faktiskt mer nu än tidigare... men det är väll för att den stora stressen jag kände innan jag fattade beslutet är till stor del löst. Hade till och med ett normalt tryck idag 130/80 istället för 150/95-100.

Tiden går så fort nu. Solen har inte gått ner än, det blir ljusare för varje dag. Det gäller att komma ihåg att vinkla igen persiennerna i läkemedelsrummet på eftermiddagarna : )

Ikväll blir det enbart vila! Ska försöka att inte fastna framför datorn, kanske läsa en bok i sängen. Imorgon är det fest med kören, kanske utgång och på lördag är det fest och dans på parken! Zlips och Shake är ju den  bästa kombinationen som finns! Längtar!