dansanka

Idag har jag varit hemma, förkyld och än mer utpumpad av jobbet... Hade just ett samtal med min kärakära vän Chatta. Hon fick mig att öppna ögonen än en gång i ordningen. Nu när vi har jobbat ihop några veckor så kunde hon förklara för tröga mig vad mitt problem kanske ligger i.

Kontrollbehov, gigatiskt... Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon med just det behovet men när hon sa det så kunde jag bara hålla med. Jag vet hur jag vill ha det och jag vet att det blir bra, ordning och reda, snabbt och effektivt och med omtanke.

Jag vet redan att jag ger mer än vad jag orkar. Det verkar inte vara nyttigt att få en för stark relation med sina patienter. För det är många av kunderna som jag tycker är mina. Och många som nog tycker att jag är deras sköterska. Har nog varit på golvet för länge... tror inte att det är så bra. Ska önska att få mottagningsplaceringen efter Vickan, har som mål att klara av en månad utan att sluta i tårar. Tredje gången gillt liksom.

Undrar hur jag ska göra för att inte "ge" för mycket, inte råka lägga mig i andras jobb, inte lägga i turbon när redan femmans växel är i.


Längtar till Per Erik. Om en vecka och två timmar är jag i hans famn igen. Under tre dagar och fyra nätter är vi tillsammans på riktigt igen. Lycka lycka lycka! Kärlek och dans hela helgen.