dansanka

Blir ibland förvånad själv hur min egen sångröst påverkar mig. Har ylat på en bra stund hemma i lgh nu, otroligt bra akustik. Känslan när tonerna vibrerar i hela mig, när jag formar rösten för att passa till budskapet i orden, varm klang, kall, mjuk, hård. Hur jag håller igen för att sedan släppa fram.... svårförklarat men det känns så skönt. Hoppas verkligen att jag får sjunga den på koncerten i Ösund nästa helg. Han kan ju ändra sig ganska lätt. Jag älskar att stå där framme själv, med allas blickar på mig... en blandning mellan nervositet och glädje.

Det är onsdag idag. Tiden går så fort. En vecka redan, om fem dagar är jag tillbaka i verkligeheten igen.... Och det verkar dröja till nästa gång. Frånvaron ser jag inte fram emot allt på något sätt. Blir ledsen bara jag tänker på det och då borde jag nog inte tänka på det... men. Längtar nu oxå så jag får ont i magen. Men att längta nu är ju hundra gånger mer lättsamt än om jag tänker en vecka fram i tiden. Men jag ska ju inte tänka så, det leder ingenting till och jag mår inte bättre av det.

Jag har till och med blivit latare än vanligt under de här dagarna. Sover massor, läser, surfar dock väldigt lite. Min plan för dagen var att ta en tur in till stan men jag har faktiskt ingen lust. Men det är lika bra att vila nu det blir full fart till veckan igen när jag kommer hem igen. Jobb, buggkurs, kör, lite kompisfika hoppas jag, sedan konsert hela lördagen. Helgen efter det är det dansmara i Övik med brudarna. Det kommer att bli hysteriskt kul men ingen Peg.... å det är ju inte kul alls.

Just nu funderar jag på mat till ikväll, har ingen fantasi alls just nu.