dansanka

Det känns väldigt knepigt. Som om allt runt omkring bara pågår utan att jag deltar. Men det är klart, det känns väll alltid overkligt när man gör slut på ett gemensamt liv ihop. För overkligt känns det! Just nu känns det väldigt ensamt oxå men jag antar att han kommer hem ikväll, kanske för sista gången?  Nej, jag orkar inte tänka! Ska försöka att blicka framåt, men om framtiden vet man ju inget. Jag är mycket bättre på att tänka bakåt men det som har varit kommer inte tillbaka, utan är nu endast minnen. Minnen att gråta till. Sorg. Sorg över att den överväldiga kärleken inte blev som vi tänkte. Gav jag upp för lätt tro? Nu är det i alla fall som det är och jag hoppas att jag får känna lycka igen. Och att jag får lugn i själen.