Tjugotredje november.
Har lust att skriva fast jag vet inte om vad... känner att behovet finns där. Mycket av mina tankar rör företeelsen att vara vuxen. När är man det?? Vill man vara det? Måste man vara vuxen...? Ja jag vet inte. Automatiskt känner jag att det där med att vara vuxen låter inte så vidare värst skoj. Men jag borde kanske tycka att det skulle vara lämpligt snart. För hur länge kan man stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att även jag blir äldre.
Jag är inte så förtjust i mallar och färdiga koncept, det har jag märkt mer och mer faktiskt. De skojar med mig på jobbet att jag är en kattmänniska då jag spjärnar emot när det blir tal om att vi ska börja dela luncher oavsätt om det passar eller inte. Flexibelt vill jag ha det!
Blir så trött när jag inte kommer framåt! Det känns som om att jag vore fast i en mental bubbla och varken kan tänka eller känna eller göra någonting. Men jag kanske bara ska följa med även fast det inte känns rätt att inte vara klar över vad jag vill...
Önskar att jag vore normal... att jag följde normen i hur man brukar leva livet. Vore inte det lättsamt?
Jag är inte så förtjust i mallar och färdiga koncept, det har jag märkt mer och mer faktiskt. De skojar med mig på jobbet att jag är en kattmänniska då jag spjärnar emot när det blir tal om att vi ska börja dela luncher oavsätt om det passar eller inte. Flexibelt vill jag ha det!
Blir så trött när jag inte kommer framåt! Det känns som om att jag vore fast i en mental bubbla och varken kan tänka eller känna eller göra någonting. Men jag kanske bara ska följa med även fast det inte känns rätt att inte vara klar över vad jag vill...
Önskar att jag vore normal... att jag följde normen i hur man brukar leva livet. Vore inte det lättsamt?
