Huvudet upp och fötterna ner, eller är det tvärtom?

Jag är så helsikes trött på att vara nere. Önskar att jag kunde sparka mig själv i rumpan och säga nu skärper du dig! Du är bra som du är, tro på dig själv, var glad! Men det går inte, jag lyckas inte med det. Jag bara ältar och tvivlar och funderar.. Kommer ingen vart som vanligt. Har inte lust med något. Orkar inte.

Jag känner det som att jag har lurat alla med att jag är bra medans jag inuti bara känner mig misslyckad och dålig.

Jag är så trött på mig själv.

RSS 2.0