dansanka

Mår bättre nu, vi har pratat och gråtit och skrattat. Jag vill vara vänner och hoppas hoppas hoppas att det kan vara så. Kanske för att jag inte vill släppa taget helt, att jag inte vill förlora honom. Men vet ju oxå att det är klurit att både äta och ha kvar kakan...

Jag börjar känna lust att sätta igång med saker och ting... packa ner grejer, sortera, slänga. Fast i samma stund som jag skriver ner orden så blir jag helt trött i kroppen. Märkligt.

Ska ut till Säter imorgon. Hoppar över att dansa i Östersund. Det blir fest med Muffen på lördag i stället.

Jag har faktistk inget på hjärtat just nu. Det känns ganska bra. Jag längtar till sommaren, jumma sommarnätter och heta dagar. Jag vill åka till Malung i sommar... men jag vet inte hur. Tänker ha fyra veckor semester på rad, det har jag inte haft förut. Boende på Öland är inte heller klart alls, stress på hög nivå!

Nu ska jag plugga körteori! För nu jäklar i mig!

Att en veckodag kan bli så känslomässigt laddad. Att känslomässigt kaos kan göra så ont i själen. Energin finns inte.

Julgardinerna är fortfarnade uppe. Orkar bara inte. Har ingen lust. Livet känns som en väntan. Fast väntan på vad? På nästa dansrus, skratt, närhet, vänskap, kärlek, barn? Just nu känns det i alla fall väldigt tomt. Skönt att det är måndag imorgon, en ny vecka fylld med uppgifter utanför mig själv. För jag orkar inte tänka, för tankar leder till tårar.. och jag är inte så förtjust i tårar.

Och att gråta inför Daniel vill jag inte, känner mig inte ha rätt att göra det heller. Han ska inte behöva trösta mig. Men tårarna finns där hela tiden under den ibland glada, tuffa eller kalla fasaden. Under ytan.

Vet inte om jag håller på att bli förkyld eller nånting... men det brukar oftast gå över av sig själv. Ska hem och vila middag snart. Jag har haft en exemplariskt dag på jobbet idag,  fem patienter på förmiddagen, där allt flöt på riktigt bra med tidbokningar, behandlingar och cyt.info. Men som de flesta inom företaget så väntar jag på "det vita kuvertet" som ska komma i slutet på februari. Undrar hur sparkraven kommer att se ut.. om jag får vara kvar på mottagningen? Och om jag ska till baka till avdelningen- tänk om jag sparkar ut någon där? Jag har ju längre tid än många av mina arbetskamrater.

Privat går känslorna upp och ned i ett rasande tempo, det svänger väldigt fort. Ibland ser jag fram emot att få bo själv, fixa och dona få en omstart i mitt liv. Ibland känner jag enorm sorg över att det inte blev som vi tänkt. Och att bo ihop och inte vara tillsammans utan bara vara vänner är påfrestande ibland. En blandning av närhet och distans. Skratt och gråt. Men vi kan fortfarande ha roligt ihop, faktiskt mer nu än tidigare... men det är väll för att den stora stressen jag kände innan jag fattade beslutet är till stor del löst. Hade till och med ett normalt tryck idag 130/80 istället för 150/95-100.

Tiden går så fort nu. Solen har inte gått ner än, det blir ljusare för varje dag. Det gäller att komma ihåg att vinkla igen persiennerna i läkemedelsrummet på eftermiddagarna : )

Ikväll blir det enbart vila! Ska försöka att inte fastna framför datorn, kanske läsa en bok i sängen. Imorgon är det fest med kören, kanske utgång och på lördag är det fest och dans på parken! Zlips och Shake är ju den  bästa kombinationen som finns! Längtar!

Är hemma i Säter har lysnat på ett startfält som inte var lika bra som förra veckans melodifestival, denna gång gillade jag Markolios låt och Måns Zs dansare mest och bruna bönornas klänningar... Hur som hälst så tänker jag faktiskt inte så mycket på kvällens förlorade dans... eller jo det gör jag ju såklart.

Gårdagen började ovanligt trögt. Fick massor med underbara danser men blandat med mindre åtråvärda. Det dröjde åtskilliga timmar innan jag äntligen fick tag på en av mina toppettor Peg det vill säga. Stressen i kroppen innan jag får dansa med mina så ytterst utspridda favoriter är lätt jobbig, någon timme senare kom tillslut även Fräs min väg tack och lov : ) Dansade även med Erik igen så nu är minnet uppfriskat över att han är något extra, men jag är fortfarande ett täcke fattigt  ; ) Å alla brudarna!! Ni är helt underbara!

Zlips mums, Blender finfint, Expanders.. ja de har en hel del överdängbra låtar men även ett flertal som inte gav mig någon dansinpiration av högre grad alls tyvärr. Något jag inte uppskattar är när de snackar så extremt mycket och när de jammade i jag vet inte hur många minuter. Inge kul när det känns som de stundvis bara spelar för sitt eget nöje och inte för sin betalande publik... men det är bara min åsikt. Fast jag kan iof tänka mig att det var många som blev irriterade över Krickes avtackning som tog ganska mycket danstid från förra årets mara, men där hade iaf jag en relation till bandet i fråga...

På hotellet hade vi riktigt kul oxå, vin, inte så mycket sömn, massa god frukost och lite massage som grädde på moset :)

Jag måste lägga på ett kol angående Ölandsstuga... Längtar längtar längtar!!!

Men nu väntar sängen är trött som jag vet inte vad. Imorgon är det konsert i Stöde kl 11.00 och i Ånge kl 17.00 alla som är intresserade är så välkomna så!

Jisses först nu slog Öviksmaralängtanet över mig som en våg! En bamsing till våg, jag har knappt tänkt på att det är mara till helgen, eller rättare sagt imorgon förren nu :) Faktiskt ganska skönt, för att längta är bara jobbigt. Det jag känner är hur ska jag hinna med alla jag dansa med, hur ska jag hinna spana in nya stjärnskott... jag vet ju att de finns där ute. Får försöka hushålla med antalet danser på rad... inte mer än tre med en person. Får se hur det går : )

Efter jobbet ska jag förja med mamma ut till Säter, länge sedan jag var där nu så jag längtar faktiskt. Borde i och för sig vara hemma och planera inför Övik men förhoppningsvis får jag sluta lite tidigare imorgon.

Kanske inte rikgtigt, det är verkligen svin, frysihjälkallt ute, men ändå! : ) Hade en totalpissig dag igår, både på kören och jobbet som jag skrev om sist. Men idag har det än så länge varit helt underbart, det svänger verkligen kraftigt för mig. Haft det jätteroligt, det har varit full fart, skämtsamma patienter, en kvinna som går Onk vubben har gått med mig idag så det har varit mycket informationsgivande för mig, samt två cytstarter. Riktigt bra dag på jobbet!! OCh efter det gick jag och Lina på BiteLine och svullade hamburgare, sååå trevligt. Och så kom jag hem till en helstädad lägenhet, jag blev riktigt överaskad!

Imorgon ska jag till Säter efter jobbet så jag borde packa till Övik redan nu.. Inte för att jag behöver packa direkt jag ska ju bara vara där en kväll men ändå! Kommer ju troligtvis att åka direkt efter jobbet på fredag mot Övik och underbar dans med underbara männsikor.

Tänk hur viktigt psyket är... kände mig totalt värdelös på körövningen mest hela tiden. Små ord eller betoningar kan rucka självkänslan så lätt när grundvalarna redan står i svajning. Mot slutet kändes det dock bättre, känner förtröstan och lust till sången jag ska sjunga på söndag. Jag tror att det blir bra, hoppas det.

Hjärnspöken. Skapade eller verkliga, vem vet.

Har varit totalt insiativlös på jobbet, flera dar. Trött, till och med svårt att va så proffesionell jag vill och brukar vara mot patienterna och det känns pissigt.

Har verkligen inte något av det just nu. Hemmet förfaller, uppbrott, jag är trött, men jag tror som sagt att det kommer att bli bra. Även då det gör ont i hjärtat ibland... Jag ser frammåt med blandad förtjusning och oro. Livet är bara så sjukt komplicerat.

Jag var på singelfest i lördags efter tävlingen med Kicki och PiteMalin samt två tjejer till. Det var länge sedan Melodifestivalen var så festlig som jag upplevde den som i lördags men det var nog vinet som gav ett vist glamorshimmer. Hade i alla fall otroligt roligt, jag fick buggtips och gav foxtips ; ) Svirade runt på Oscar och träffade en massa roliga människor, bland annat ssk Tobbe som ska flytta ner till Uppsalaslätten igen. Otroligt roligt att träffa och prata med Kicki! Haha hon forsökte verkligen försäkra de andra tjejerna att hon var en partytjej och inte en socialdanstjej!  

Nu är det dax att dra hemmåt, det har varit ännu en lugn dag på motten, många låga vita gör att behandlingarna hopar sig någon annan dag...

Ikväll årsmöte med kören.... pust.

Att danslust kan påvreka mig så mycket. Går runt och är allmänt frustrerad. Ikväll blir det i och för sig dans men efter helgen delux känns Aveny lite fjuttigt... mycket vill ha jättemycket mer. Men då Shake står för musiken så blir det ju i och för sig inte fjuttigt. Det var längesedan jag fick njuta av dem, över en månad sedan på Casinot.

Var på lilla lördag och kände tävlingsnerver för första gången. Kännde mig kass på att bugga och främst på att följa. Jag vet om att jag har stenhårda armar ibland, men jag jobbar på att få dem lite mjukare...

Antingen måste jag hitta en tvätttid eller shoppa nytt, för alla mina kläder är i tvätten....

Ja vart ska jag börja.. det har varit en helt galen helg. Så mycket skratt så mycket värme och sååå jobbigt! Är verkligen helt slut nu och fötterna blöder, nästan. Jag tog tyvärr alldeles för få bilder... Det började med nedresan. Erik och Pillan plockade upp mig och vi begav oss söderut. Vi var helt speedade och det känndes som att vi var på väg ner mot Öland. Det enda som förtog stämmningen var att det var så mycket konstigt vitt i träden och på marken.

Väl framme blev det tillfix och middag och sedan dans på Yesterday. Det bästa på hela helgen var samvaron med mina helt fantastiska helgsambosar. Vi var sju själar som kamperade samman i Bromma. Det var Pillan, Fräs, Åsarna, Kim, Sparven, Maria kom med på ett banskal och jag. Första natten fylldes med vin, prat, skratt, dans, närhet och galenskap och väldigt lite sömn, i princip obefintlig sömn. Vilka människor! Jag har fått nya rutor på magen efter alla skratt.

Jag har fått flera nya dansfavoriter under dessa dagar... från Karlstad, Årjäng, Göteborg och Oslo : ) Tack för det.

Kursen var mycket givande. Jana är obeskrivlig. De andra oxå på sina sätt. Deltagarna hade stor brädd från gådansare utan grundsteg, en del hade svår med taktkänslan, till riktiga tiopoängare! Alla hade tyvärr inte helt öppna sinnen. Kursen hade fokus på basic och det blev ibland frustrerande när en del ändå körde på med sin stil i stället för att prova att dansa från grunden. Tänka på hållning, balans och takt. jag tycker att det viktigaste är att dansa i takt att inte stressa på. Det tror jag att jag sa till var och varannan att känna lugn i stegen, ingen stress, seeeega på ännu mera. Som kille behöver man inte ligga före för att tjejen ska hinna uppfatta förningen.

Det var roligt och lärorikt att få vara hjälpdansare. Jag tror att jag gjorde ett hyffsat bra jobb och hoppas att jag hjälpte en del framåt på vägen för att  knäcka "koden". Försökte att ge så mycket feedback som möjligt. Men det var bara en eller två som verkligen sa  "ge mig dina åsikter, snälla!" Lätt att det blir prestige och väldigt lätt att trampa på tårna. Det är ju därför man inte säger något på vanliga danser om det inte är nybörjare för då brukar jag fråga om jag får ge lite tips...

Apropå nybörjare. Det var en nybörjare som bjöd upp i Skultuna det var en ganska snabb låt. Det var svårt med takten och vi kom ur hela tiden, men han var glad och jag blev glad. Jag kände mig öppen och hade ingen stress över att jag ville att låten skulle ta slut. Vi hade kul. Senare på kvällen bjöd han upp igen till en lugnare bugglåt igen och då funkade det hur bra som helst. Så roligt det är att dansa med nya, både att få och ge energi och glädje.

På Skultunadansen var jag från början helt slut, jag kände mig nere och hade ingen energi. Jag tappade till och med självförtroendet på min dans då det inte funkade att följa för mig. Jag ville bara att kvällen skulle ta slut i princip ända fram till paus. Det vände faktiskt av att jag såg Susanna dansa förbi och hennes gjädje var så smittande så jag satt och skrattade ensam för mig själv, hon är helt underbar! Sedan fick jag kaffe av Keisi, vilken kille! Och kramar och massor med enerig från Per och Lars i Zlips under pausen. Per har smält in i Zlips så väl så jag kan knappt minnas hur det var innan han började där, helt underbar hans blinkningar lyfte kvällen några pinnhål :) Så när nästa pass började var jag med på banan igen. Roligt är inte tillräkgtigt bra beskrivning på kvällen.

Dansade sista med Fräs, vilken dansare och vilken människa... Extralåtarna blev hysteriskt roliga då vi skulle försöka hinna med Palle och Maria i deras norrlandsfox... men det sa bara svish så var de redan långt borta i fjärran på andra sidan dansgolvet. Vilket flyt och vilken fart Palle har!!! Dubbelt så många varv som oss minst han de med, herregud.


Helgen har för min del varit fylld med starka känslor, extrema lyckorus, obeskrivliga dansrus, nya vänner, en massa mys och bekräftelse men även dalar med jobbiga känslor och stunder av nedstämdhet. Funderingar övermig själv och vem jag är, vilken bild jag ger av mis själv inför andra... Jag tror att det är bra att reflektera men man är som man är, på gott och ont. Man ska känna att man lever och jag trivs och känner mig hemma i dansens underbart skruvade värld. Så är det bara. Lev livet idag...



Litet kort på mig och Åsarna, om pannorna ser lite prickaga och röda ut så beror det på att de är söndergnussade. Dans är en tuff sysselsättning. Men som ett av mina moton här i livet. Det är skönt med lite smärta ;)