dansanka

som bekant så gillar jag inte söndagar. Ett litet ord och så rasar känslorna över mig igen... Jag vill verkligen inte göra illa. Men.. jag gör det ändå. Försöker att fokusera på mig, att jag ska må bra. Men att veta att det är jag som gör att du mår dåligt gör så ont i mig. Eller det är ju i och för sig inte bara jag... orsaken låg ju hos oss båda... och det var ju inte ett ögonblicksbeslut precis. Det hade kanske kunnat sluta på något annat sätt, men jag var redan påväg och det spelar ju ingen roll nu heller. Att vara den som tar beslutet. fy fan. aldrig aldrig aldrig mer...