Sömnskuld
Är nog för trött för att skriva. Längtar efter min lgh... väldigt mkt. Men kom igårkväll på att när jag väl flyttar på riktigt lär en ny kris komma och flåsa mig i nacken. Men det får jag ta då... fast jag skulle vilja bli klar med allt nu! Det var skönt att träffa P igen. Det var som om vi inte hade varit ifrån varandra alls. Men definitivt konstigt att vara bredvid varandra och inte vara tillsammans. Men det var ändå lättare än jag trodde att det skulle vara. Trots att jag bölade jag vet inte hur mkt på Våladansen, men det var många orsaker som spelade in där, just då. Och jag känner att jag bryr mig inte, eller orkar inte bry mig va folk tycker, tänker och gissar hur saker ligger till. Inte för att jag tror att folk lägger ner så mycket tankekraft på vad jag gör eller inte gör med mitt liv. Eller så finns det det.
Jag tycker att det är jättejobbigt att skiljas ifrån honom samtidigt som jag ser posetivt på framtiden. Ser de bra delarna med att vi inte ska vara ett par. Jag känner mig mer som Ann-Katrin nu... mindre behov av att anpassa mig till någon jag inte är, även fast jag ibland skulle vilja vara den jag försöker anpassa mig till att vara ibland.
Danserna tillsammans igår och i lördags var eller är.... ja, vad ska jag säga, de är perfekta på något sätt. Vi kan varandras dans in i minsta detalj. Hoppas att det kan fortsätta så. Vill gärna ha kvar den känslan... Men det är förmodligen en naiv tanke. Det lär vara svårt när det kommer in någon ny person... Eller så kanske danslusten till varandra försvinner av sig självt med tiden. Men det är en jobbig tanke.
Undrar när, om jag kommer att orka, vilja, våga träffa någon ny man för ett allvarligt förhållande... Känns som ljusår bort i framtiden. Jag kan tänka mig att en del tror att jag inte kan leva utan en relation. Jag har inte varit singel många månader av mitt vuxna liv. Men så tänker inte jag alls. Jag har inga problem att vara själv. Å jag tror att jag kommer att vara ensam länge nu... men med vänner och dans runt omkring mig.
Är så hjärtinerligt glad över mina nära, nära vänner! TACK för att ni finns.
