Dippdeppdal
Tänk om man kunde gråta ur sig den här otroligt jobbiga känslan en gång för alla... det vore något för forskningen. Känner mig svajjig och oskötsam... Jag önskar att jag kunde gå runt utan att bry mig om vad folk tycker om mig. Omtyckt och älskad av alla... det är önskemålet, men just nu känns det som att människor i min omgivning blir irriterade eller besvikna på mig. Men det kan ju vara fantasier i mitt huvud oxå?
Jobbet och arbetskamraterna finns i tankarna mest hela tiden. Vaknade av att jag grät imorse, drömde värsta stressdrömmen om jobbet där patienterna fick vänta, jag var så sen så det backade blod ända upp i droppkammaren (vilket är en omöjlighet om inte påsen ligger på golvet, men i en dröm kunde det uppenbarligen ske).
Tänk om folk viste hur svag jag känner mig... kommer på mig när jag fuskar mig igenom livet. Leker vuxen liksom. I tidningar står det om duktighetssyndromet, att det räcker att göra lagom bra i från sig... men tänk om jag inte ens gör lagom?!
Blir överaskad varje gång den här känslan kommer över mig, den totala värdelöshetskänslan.
Är det något jag är expert på så är det att skjuta problem till morgondagen.
Jag kan inte ens sätta ord på vad det är som känns konstigt förutom att något är fel och jag är ledsen, men vad det beror på vet jag inte... Skönt att jag blev ledsen hemma och inte på jobbet, vill inte vara en belastning för någon.
Nu har jag mått bra och varit harmonisk i två veckor sedan förra gången jag brast... och när jag mår bra finns inte problemet. Huvudet i sanden. Allt är bra och jag är den glädjespruta och energigivare som jag brukar vara.
Vet inte hur jag ska göra med Länshälsan och allt det där som jag tror skulle vara bra för mig.... Tar emot mer än jag kan beskriva att tala om det här med bossen. Liknande känsla som innan man gör slut eller något, ställa sig på kanten och hoppa. Hoppas jag vågar imorgon.
Possetiva tankar.
Jobbet och arbetskamraterna finns i tankarna mest hela tiden. Vaknade av att jag grät imorse, drömde värsta stressdrömmen om jobbet där patienterna fick vänta, jag var så sen så det backade blod ända upp i droppkammaren (vilket är en omöjlighet om inte påsen ligger på golvet, men i en dröm kunde det uppenbarligen ske).
Tänk om folk viste hur svag jag känner mig... kommer på mig när jag fuskar mig igenom livet. Leker vuxen liksom. I tidningar står det om duktighetssyndromet, att det räcker att göra lagom bra i från sig... men tänk om jag inte ens gör lagom?!
Blir överaskad varje gång den här känslan kommer över mig, den totala värdelöshetskänslan.
Är det något jag är expert på så är det att skjuta problem till morgondagen.
Jag kan inte ens sätta ord på vad det är som känns konstigt förutom att något är fel och jag är ledsen, men vad det beror på vet jag inte... Skönt att jag blev ledsen hemma och inte på jobbet, vill inte vara en belastning för någon.
Nu har jag mått bra och varit harmonisk i två veckor sedan förra gången jag brast... och när jag mår bra finns inte problemet. Huvudet i sanden. Allt är bra och jag är den glädjespruta och energigivare som jag brukar vara.
Vet inte hur jag ska göra med Länshälsan och allt det där som jag tror skulle vara bra för mig.... Tar emot mer än jag kan beskriva att tala om det här med bossen. Liknande känsla som innan man gör slut eller något, ställa sig på kanten och hoppa. Hoppas jag vågar imorgon.
Possetiva tankar.
Blir varm i själen
... av era fina ord! Tack för att ni finns där och tycker om mig för den jag är. Även då jag bara kan komma på mina dåliga sidor och öser ut delar av mitt liv på bloggen...
Nu är bergodalbanan i alla fall på väg upp. Spännande liv. Idag har varit en bra dag men givande samtal bland annan med min papps. Han gav mig rådet att säga till folk på skarpen, om det börjar rinna över för mig med orden "om du ber mig om en sak till, så slår jag ihjäl dig* Han är underbar min pappa, det är ett som är säkert. :)
Idag är det torsdag, om en vecka är jag i Göteborg hos Per Erik! *Lycka*
Under isen, igen.
Varför kan jag inte skriva några glada inlägg för? Förstår inte vad som händer i mitt psyke och jag känner inte igen att jag mått så här tidigare...
Jag har haft en helt fantastisk helg med min älskling, som jag saknat och längtat efter honom, fest med vänner i lördags med massor av dans och en skön söndag. Igår på jobbet var jag tipptopp, uttryckte till och med att jag tycker att det är SÅ roligt på jobbet igen på APTmötet. Sedan blev det kväll och tips och trixkurs och jag hade inte roligt alls... förmodligen var förväntningarna för höga efter förra veckans urladdning och uppladdning av possetiv energi och glädje så det blev platt fall istället.
Å idag har inget gått som det skulle. Kände motviljan i mig redan på morgonen. Och vid tiotiden: Än ien gång ett sammanbrott av tårar och känslor av totalt misslyckande som både människa och medarbetare. Omöjligt att förklara känslan.... och när den kommer kan jag inte stoppa den heller, fast jag medvetet försöker "trycka bort" den. Utan det blir bara pannkaka av alltihop. Men när väl utbrottet av mental fosterställning inne på toaletten och dess efterdyningar hade ebbat ut så lyckades jag styra upp dagen och ge mina patienter sina behandlingar, bemöta med leenden och ögonkontakt, skicka med och boka nya tider, regga provtagningsremisser och dokumentera i Crossen pluss allt annat. Samt hålla känslorna inombords fram till jag väl satt på bussen hem igen.
Jag bllir så frustrerad när jag inte känner att jag kan styra över mina egna känslor.... Beror det på att jag faktiskt kanske är på tröskeln till den där väggen??
Jag vill inte vara en belastning! Jag vet att jag har en massa kvalliteter och så där, men det känns så orelevant på något sätt. Jag ser bara det negativa hos mig själv... och gräver ner mig i någon sorts negativ gegga! Inte alltid men just när det blir så här som det varit idag...
Nu ska jag vila så kanske jag orkar skriva ett glädjefyllt inlägg sedan.
Jag har haft en helt fantastisk helg med min älskling, som jag saknat och längtat efter honom, fest med vänner i lördags med massor av dans och en skön söndag. Igår på jobbet var jag tipptopp, uttryckte till och med att jag tycker att det är SÅ roligt på jobbet igen på APTmötet. Sedan blev det kväll och tips och trixkurs och jag hade inte roligt alls... förmodligen var förväntningarna för höga efter förra veckans urladdning och uppladdning av possetiv energi och glädje så det blev platt fall istället.
Å idag har inget gått som det skulle. Kände motviljan i mig redan på morgonen. Och vid tiotiden: Än ien gång ett sammanbrott av tårar och känslor av totalt misslyckande som både människa och medarbetare. Omöjligt att förklara känslan.... och när den kommer kan jag inte stoppa den heller, fast jag medvetet försöker "trycka bort" den. Utan det blir bara pannkaka av alltihop. Men när väl utbrottet av mental fosterställning inne på toaletten och dess efterdyningar hade ebbat ut så lyckades jag styra upp dagen och ge mina patienter sina behandlingar, bemöta med leenden och ögonkontakt, skicka med och boka nya tider, regga provtagningsremisser och dokumentera i Crossen pluss allt annat. Samt hålla känslorna inombords fram till jag väl satt på bussen hem igen.
Jag bllir så frustrerad när jag inte känner att jag kan styra över mina egna känslor.... Beror det på att jag faktiskt kanske är på tröskeln till den där väggen??
Jag vill inte vara en belastning! Jag vet att jag har en massa kvalliteter och så där, men det känns så orelevant på något sätt. Jag ser bara det negativa hos mig själv... och gräver ner mig i någon sorts negativ gegga! Inte alltid men just när det blir så här som det varit idag...
Nu ska jag vila så kanske jag orkar skriva ett glädjefyllt inlägg sedan.
Vad händer?
Jag fattar ingenting. Men jag hoppas och ber att det ska gå bra. Hoppas att det sitter på "bra" ställen. Blir så frustrerad av att inte kunna trösta och finnas där. Avståndet känns än mer påtagligt. Väntan. Och jag tycker att jag borde kunna ge svar, men det kan ingen göra.... Det är bara ofattbart.
Nu ska jag iväg och bugga.
Nu ska jag iväg och bugga.
Haderajjan i Hudik
Detta inlägg påbörjades i söndags så jag fortsätter helt enkelt nu
Hemma. Trött i både kropp och själ. Helgen har gått undan i ett rasande tempo. Mina sambosar och jag har haft det alla tiders på Temperanse. Det har varit högt i tak och skrattattackerna känns verkligen i magen =) God mat och dryck, tacka vet jag loka citron. ;)
Dansmässigt så var fredagen sådär för min del. Jag fick inte något riktigt flyt, kändes som att jag fokuserade mest på att undvika dem som jag inte ville dansa med. Så jag blev sittandes ganska mycket. Fick dansa med några av mina underbara favoriter och avslutade med en av dessa dessutom så kvällens avslutning går inte att klaga på, inte alls. :) Blev verkligen överaskad över att få frågan om sista :) Musikmässigt var det väldigt ojämt... och musiken har kommit att påverka mig mer och mer.
Lördag. Frukost, sömn, snabbshopping inför kvällen och därefter fika med mitt gäng och Sandhagen, Viktor och Mikaela och ELin B. SÅ trevligt så. Återigen lite vila efter det och party innan det var dax att hasta till Texas eller hette det Mexico, för middag och tillbehör. Efter diverse drycker och tillpiffning (helgen till ära hade vi ju en alldeles egen solstråle till frisör som satte händerna i allas hår- Sabina, SÅ duktig du är, jag kände mig så fiiin) så var Ankan på världens bästa humör. Inte för snurrig utan bara helt lagom, och enormt glad och sprudlande som höll i sig hela kvällen =)
Stod bara ett fåtal under kvällen och dansade med fenomenala dansare. Det bästa var med Pierre och HenkeB. Lyxigt att gå ur en favorits armar direkt till nästa, I like. Å musiken! Ojoj, så bra. Blender, Highligts och Zlips kompliterade verkligen varandra. Å vilka bra låtar Higligts har... Blender... kan inte sluta lovorda dem.
Det stora smolket i bägaren var naturligtvis att inte Peg var där.... men vi träffast snart igen. Bara en vecka kvar nu och jag känner lugn i själen.
Hemma. Trött i både kropp och själ. Helgen har gått undan i ett rasande tempo. Mina sambosar och jag har haft det alla tiders på Temperanse. Det har varit högt i tak och skrattattackerna känns verkligen i magen =) God mat och dryck, tacka vet jag loka citron. ;)
Dansmässigt så var fredagen sådär för min del. Jag fick inte något riktigt flyt, kändes som att jag fokuserade mest på att undvika dem som jag inte ville dansa med. Så jag blev sittandes ganska mycket. Fick dansa med några av mina underbara favoriter och avslutade med en av dessa dessutom så kvällens avslutning går inte att klaga på, inte alls. :) Blev verkligen överaskad över att få frågan om sista :) Musikmässigt var det väldigt ojämt... och musiken har kommit att påverka mig mer och mer.
Lördag. Frukost, sömn, snabbshopping inför kvällen och därefter fika med mitt gäng och Sandhagen, Viktor och Mikaela och ELin B. SÅ trevligt så. Återigen lite vila efter det och party innan det var dax att hasta till Texas eller hette det Mexico, för middag och tillbehör. Efter diverse drycker och tillpiffning (helgen till ära hade vi ju en alldeles egen solstråle till frisör som satte händerna i allas hår- Sabina, SÅ duktig du är, jag kände mig så fiiin) så var Ankan på världens bästa humör. Inte för snurrig utan bara helt lagom, och enormt glad och sprudlande som höll i sig hela kvällen =)
Stod bara ett fåtal under kvällen och dansade med fenomenala dansare. Det bästa var med Pierre och HenkeB. Lyxigt att gå ur en favorits armar direkt till nästa, I like. Å musiken! Ojoj, så bra. Blender, Highligts och Zlips kompliterade verkligen varandra. Å vilka bra låtar Higligts har... Blender... kan inte sluta lovorda dem.
Det stora smolket i bägaren var naturligtvis att inte Peg var där.... men vi träffast snart igen. Bara en vecka kvar nu och jag känner lugn i själen.
Ojoj, klagomål från Småland
Ja det är väll bara att sätta igår och få det gjort :)
Har ju varit hemma nu några dagar med redig flunsa, svin eller inte, men igår var jag äntligen feberfri! Vilken lycka.. även om det inte innebär att jag är kry men ändå. Dock innebär det att jag är måttligt uttråkad, eller väldigt rättare sagt. Igår gick jag igenom och kastade massor med kort. Så många skratt man får och de allra flesta som ger skratt är Roffes Gäng som motiv... otippat? Näää :)
EN personlig favorit kommer här..
Å Herre Guud vilken kväll det var. Augusti 2006 hemma hos mig i mitt spartanska och ofixade vardagsrum efter att Robin flyttat. Just denna bild säger kanske inte så mycket för er som inte var med men jag, ja skrattar då varje gång :) Lina som stimmar runt som värsta Vanheden i bakgrunden, oslagbart :)
Jag måste allt lägga upp lite fler favoriter från den kvällen : )
Vackra Malin
Oscar, livet på en pinne
Fantastiska Lina
Underbara Elin, gud va du och Iris är lika =)
Jag kommer ihåg hur jag kände mig där. Framtiden stod öppen, jag var fri som fågeln och nykär. Omgiven av vänner och så lycklig. 27 år gammal tösabit
Och hur är det då nu? Jo framtiden står då verkligen vidöppen som ett oskrivet blad...läskigt och spännande på samma gång. Jag är nykär och SÅ lycklig =) Omgiven av vänner, många nya nderbara människor finns runt mig bara jag sträcker ut handen... Det nya är väl att jag är 30 år nu istället för 27, och därmed oerhört många erfarenheter rikare än då!
Massor med kramar till ER <3
Har ju varit hemma nu några dagar med redig flunsa, svin eller inte, men igår var jag äntligen feberfri! Vilken lycka.. även om det inte innebär att jag är kry men ändå. Dock innebär det att jag är måttligt uttråkad, eller väldigt rättare sagt. Igår gick jag igenom och kastade massor med kort. Så många skratt man får och de allra flesta som ger skratt är Roffes Gäng som motiv... otippat? Näää :)
EN personlig favorit kommer här..
Å Herre Guud vilken kväll det var. Augusti 2006 hemma hos mig i mitt spartanska och ofixade vardagsrum efter att Robin flyttat. Just denna bild säger kanske inte så mycket för er som inte var med men jag, ja skrattar då varje gång :) Lina som stimmar runt som värsta Vanheden i bakgrunden, oslagbart :)
Jag måste allt lägga upp lite fler favoriter från den kvällen : )
Vackra Malin
Oscar, livet på en pinne
Fantastiska Lina
Underbara Elin, gud va du och Iris är lika =)
Jag kommer ihåg hur jag kände mig där. Framtiden stod öppen, jag var fri som fågeln och nykär. Omgiven av vänner och så lycklig. 27 år gammal tösabit
Och hur är det då nu? Jo framtiden står då verkligen vidöppen som ett oskrivet blad...läskigt och spännande på samma gång. Jag är nykär och SÅ lycklig =) Omgiven av vänner, många nya nderbara människor finns runt mig bara jag sträcker ut handen... Det nya är väl att jag är 30 år nu istället för 27, och därmed oerhört många erfarenheter rikare än då!
Massor med kramar till ER <3
Skrivlusten har varit svag
..en längre tid som ni har märkt. Men det börjar ta sig igen :) Det har hänt en del sedan sist, såklart. Livet är tack och lov inte stillastående. Helgen har varit helt okej, lugn fredag, shopping och dans på lördag, å idag har det både varit segt och energifyllt. Jag har städat, solat och nyss gick Catharina hen efter en pratstund. Tycker om våra samtal... djupa men ändå lättsamma. Som Chatta sa hade vi pratat om det här på jobbet hade det tagit hela veckan och inte ett par timmar. Man hinner verkligen inte prata inom landtingets väggar.
Har pågrund av lite olika orsaker funderat över livet i helgen. Vad som är viktigt. Varje dag är faktiskt en gåva som bör tas tillvara på... Varför är det så lätt att lägga energi på irritation och hålla sig kvar i situationer som inte gör att man mår bra? Jag mår i alla fall bra, är lycklig, känner ro i kroppen. Hoppas intensivt att det är falskt alarm för en av mina vänner... hoppas, hoppas verkligen.
Framtiden... shit, kan inte ens måla upp en bild framför mig hur jag kommer att leva om ett år. Overkligt... men jag längtar som bara den! På tisdag åker min kärlek till USA i tre hela veckor. Lååååång tid.
Och på torsdag fyller jag 30 år... känns inget särskillt. Men jag önskar att Peg hade varit hos mig. Vaknat upp bredvid mig.. Vill ha honom hos mig jämt.
Till helgen är det i alla fall Hudikmaradax! Det ser jag fram emot massor :) jag, SweetyP å Ösundspinglorna ska göra glada Hudik farligt hela helgen lång :) Wieeehaa
Har pågrund av lite olika orsaker funderat över livet i helgen. Vad som är viktigt. Varje dag är faktiskt en gåva som bör tas tillvara på... Varför är det så lätt att lägga energi på irritation och hålla sig kvar i situationer som inte gör att man mår bra? Jag mår i alla fall bra, är lycklig, känner ro i kroppen. Hoppas intensivt att det är falskt alarm för en av mina vänner... hoppas, hoppas verkligen.
Framtiden... shit, kan inte ens måla upp en bild framför mig hur jag kommer att leva om ett år. Overkligt... men jag längtar som bara den! På tisdag åker min kärlek till USA i tre hela veckor. Lååååång tid.
Och på torsdag fyller jag 30 år... känns inget särskillt. Men jag önskar att Peg hade varit hos mig. Vaknat upp bredvid mig.. Vill ha honom hos mig jämt.
Till helgen är det i alla fall Hudikmaradax! Det ser jag fram emot massor :) jag, SweetyP å Ösundspinglorna ska göra glada Hudik farligt hela helgen lång :) Wieeehaa
Dansgala på Gärde
Å Herre! Som JanÅke i Expanders skulle säga. Efter våldsamt myckt vel så begav jag mig till slut till den beryktade dansgalan igår. Petz hämtade upp mig vid åttasnåret och vi blev nog båda lite lätt förvånade över ytan som var tillgänglig att dansa på, en HEL ishockeyrink med nyinlagt dansgolv. Det var Wahlströms som spelade först, riktigt bra, välkammat och tillrättalagt. Näst på tur stod Expanders, denna naturkraft från norr. Gudars skymning så bra de är, de körde verkligen gärnet och deras mellansnack var mycket upplyftande. Därefter underbara Shake :)
Kvällen igenom var det kraftigt karlöverskott, och flera duktiga grabbar var där. SÅ det blev mycket dansat för min del. En riktigt kul kväll.
Idag är jag trött, den här knepiga förkylningen jag haft sedan förra söndagen vill varken bryta ut eller gå över. Ikväll blir det kanske utgång med Kakan och imorgon förmodligen dans i Gävle om hälsan håller...
Eftertanke
Idag har jag varit hemma, förkyld och än mer utpumpad av jobbet... Hade just ett samtal med min kärakära vän Chatta. Hon fick mig att öppna ögonen än en gång i ordningen. Nu när vi har jobbat ihop några veckor så kunde hon förklara för tröga mig vad mitt problem kanske ligger i.
Kontrollbehov, gigatiskt... Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon med just det behovet men när hon sa det så kunde jag bara hålla med. Jag vet hur jag vill ha det och jag vet att det blir bra, ordning och reda, snabbt och effektivt och med omtanke.
Jag vet redan att jag ger mer än vad jag orkar. Det verkar inte vara nyttigt att få en för stark relation med sina patienter. För det är många av kunderna som jag tycker är mina. Och många som nog tycker att jag är deras sköterska. Har nog varit på golvet för länge... tror inte att det är så bra. Ska önska att få mottagningsplaceringen efter Vickan, har som mål att klara av en månad utan att sluta i tårar. Tredje gången gillt liksom.
Undrar hur jag ska göra för att inte "ge" för mycket, inte råka lägga mig i andras jobb, inte lägga i turbon när redan femmans växel är i.
Längtar till Per Erik. Om en vecka och två timmar är jag i hans famn igen. Under tre dagar och fyra nätter är vi tillsammans på riktigt igen. Lycka lycka lycka! Kärlek och dans hela helgen.
Kontrollbehov, gigatiskt... Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon med just det behovet men när hon sa det så kunde jag bara hålla med. Jag vet hur jag vill ha det och jag vet att det blir bra, ordning och reda, snabbt och effektivt och med omtanke.
Jag vet redan att jag ger mer än vad jag orkar. Det verkar inte vara nyttigt att få en för stark relation med sina patienter. För det är många av kunderna som jag tycker är mina. Och många som nog tycker att jag är deras sköterska. Har nog varit på golvet för länge... tror inte att det är så bra. Ska önska att få mottagningsplaceringen efter Vickan, har som mål att klara av en månad utan att sluta i tårar. Tredje gången gillt liksom.
Undrar hur jag ska göra för att inte "ge" för mycket, inte råka lägga mig i andras jobb, inte lägga i turbon när redan femmans växel är i.
Längtar till Per Erik. Om en vecka och två timmar är jag i hans famn igen. Under tre dagar och fyra nätter är vi tillsammans på riktigt igen. Lycka lycka lycka! Kärlek och dans hela helgen.
Negg
Jag orkar snart inte med mig själv... hur kan jag vara så negativ?! Det känns som att efter de där dagarna för 2-3 veckor sedan när jag trodde att jag höll på att bränna ut mig på jobbet så har jag fokuserat alla energi just på jobbet. Att vara glad och trevlig och energisk där. Det fungerar hyfsat utåt tror jag, men innåt är det destå värre. Orkar/vill/har ingen lust att göra något när jag väl kommer hem. Tar min medicin sporadiskt, räkningarna ligger i travar bland alla andra papper och det är stökigt som bara den! Skjuter det bara på morgondagen. Körkortssatanstillstånd måste förnyas, 30årsfest måste planeras.
Förstår inte varför jag känner mig så instabil...
Har hela veckan (det är iof bara onsddag idag men det känns som jag arbetat två veckor i sträck) har vi varit en kort på mottagningen. Å så är jag förkyld. För att orka med att jobba har alla kvällsaktiviteter fått stå tillbaka... Ett är då verkligen säkert jag kommer aldrig att bli någon som lever bara för att jobba. Även fast jag tycker om mitt jobb och mina arbetsuppgifter!
Skäms otroligt för att jag gnäller och klagar och spyr galla ständigt och jämt men just nu så är det bara sånt som kommer ur mig om jag inte kniper ihop fullständigt.
Andas.
Orkar tyvärr inte skriva om allt underbart som hände i helgen men jag är tacksam för att jag fick vara med på det vackraste och mest känslofylda bröllopet i lördags och fick en helt suverän danskväll i fredags på erboda och fick ett skönt shoppinghäng i Birsta med fina vänner i söndags.
Nu ska jag försöka vända mina negativa tankar till energi och lust. Önskar mig själv lycka till med det...
Förstår inte varför jag känner mig så instabil...
Har hela veckan (det är iof bara onsddag idag men det känns som jag arbetat två veckor i sträck) har vi varit en kort på mottagningen. Å så är jag förkyld. För att orka med att jobba har alla kvällsaktiviteter fått stå tillbaka... Ett är då verkligen säkert jag kommer aldrig att bli någon som lever bara för att jobba. Även fast jag tycker om mitt jobb och mina arbetsuppgifter!
Skäms otroligt för att jag gnäller och klagar och spyr galla ständigt och jämt men just nu så är det bara sånt som kommer ur mig om jag inte kniper ihop fullständigt.
Andas.
Orkar tyvärr inte skriva om allt underbart som hände i helgen men jag är tacksam för att jag fick vara med på det vackraste och mest känslofylda bröllopet i lördags och fick en helt suverän danskväll i fredags på erboda och fick ett skönt shoppinghäng i Birsta med fina vänner i söndags.
Nu ska jag försöka vända mina negativa tankar till energi och lust. Önskar mig själv lycka till med det...
Danssug??
Hallå! Jag undrar vart min vanliga danslust har tagit vägen. Maran är ju i princip här redan och jag känner ingenting. Inte ens packningshysteri.
Bara en oändlig saknad över att Han med stort H inte kommer att vara där... tråkigt, tråkigt som bara den. Det sliter i bröstet och är som en klump i magen av att inte veta när vi kan träffas igen. Det har bara gått 1,5 vecka sedan jag åkte där ifrån, men just nu känns det som ogreppbart lång tid.
Saknar dig!
Bara en oändlig saknad över att Han med stort H inte kommer att vara där... tråkigt, tråkigt som bara den. Det sliter i bröstet och är som en klump i magen av att inte veta när vi kan träffas igen. Det har bara gått 1,5 vecka sedan jag åkte där ifrån, men just nu känns det som ogreppbart lång tid.
Saknar dig!
En bra Söndag.
Jag känner mig så tillfreds idag. Gårdagen genererade en massa spänning och det är skönt när den släpper. Fast jag vill göra det igen och bättre, ge mer känslor och få berätta mera. Men jag är nöjd ändå! Jag kände mig faktiskt lugn där framme vid micken trots att det skakade i armarna =) Nästa gång ska jag vara lugnare och tro på mig själv från början!
Nu har jag läst ut alla fyra böckerna av Stephenie Myer om Bella och Edward. Det är så tråkigt när det är över, när orden tar slut. Den serien var det bästa jag läst på flera år... faktiskt. Så så så bra böcker.
Så nu när boken är slut så ska jag ta tag i städningen och utrensningen igen.
Nu har jag läst ut alla fyra böckerna av Stephenie Myer om Bella och Edward. Det är så tråkigt när det är över, när orden tar slut. Den serien var det bästa jag läst på flera år... faktiskt. Så så så bra böcker.
Så nu när boken är slut så ska jag ta tag i städningen och utrensningen igen.
Ovan ytan
Jag mår faktiskt bättre nu... Efter att jag berättade för min chef att jag inte mådde bra av min arbetssituation har jag lyckats få huvudet upp och och fötterna ner. Känner att jag har kontroll igen och känner glädje på jobbet. Har tänkt att problemet ligger hos mig och då tankarna blir negativa försöker jag bryta dem. Så nu tänker jag positiva tankar och försöker sova så mycket som det ba´ går!
Imorgon är det dax att sjunga. Ska plugga texten... Ska plugga lite av de andra sångerna oxå. Tänkte tvätta lite imorgonbitti oxå. Men en sak i taget. Som chefen sa. DU behöver inte springa fortare, det går inte att göra mer än en sak i taget. (Jag är inte riktigt överens med henne där, men jag kanske får bli det.)
Nu ska jag fortsätta på min bok.
Saknar att vara med den bästaste! Att det måste vara så länge till nästa gång :(
Djupa tankar
Det har varit en jobbig dag. Försöker bena i alla olustiga känslor som löper amok i mig. Det är formodligen en massa orsaker till att jag mår som jag gör. Imorse kände jag för första gången (vad jag minns, mitt minne är ju inte så överdrivet drillat) att det inte var roligt att jobba, jag kände olust, trötthet... det kändes inte roligt helt enkelt. Känslor som irritation, ledsenhet, negativ stress är inte lätt att gå runt och bära på flera gånger eller varje dag i veckan på jobbet. Vet att det syns på mig men jag försöker dölja det särskilt för min chef och naturligtvis för patienterna.
Å då slår det mig att det kanske är mig det är fel på? Jag kanske inte pallar för trycket? Eller så vill jag FÖR mycket, jag VILL ge patienterna så mycket mer än vad jag kan ge. Tid, bemötande, komunikation, kunskap, engagemang... jag vet inte. Självförtroendet är inte så starkt just nu. Inte alls. Verkligen inte på något plan. Negativ spiral. Tunnelseende. Osäkerhet. Jag ska ta tag i det imorgon, prata med A innan det går för långt.
Kan det vara 30 års krisen som är påväg??? Eller vidbränd Anka? Tanken slog mig för första gången idag. All psykisk press och stress både på jobbet och privat under det senaste året har kanske tagit ut sin rätt utan att jag har tagit det riktigt på allvar?
Att jag och PE är så långt ifrån varandra hjälper inte direkt till för att höja stämningsläget heller. Saknar, saknar, saknar, saknar och längtar efter honom så mycket.
*************************************************************
I alla fall så är det Konsert i Östersund på lördag. Stora kyrkan kl 18. Hoppas att många dyker upp. Känner fortfarande av ruset efter att jag sjöng för tjejerna på övningen idag. Det kommer att bli så roligt, det ser jag fram emot, verkligen.
Nu ska jag ta en kaffepralin och ett glas mjölk och hoppas på att det snart kommer att ringa på min telefon =)
Å då slår det mig att det kanske är mig det är fel på? Jag kanske inte pallar för trycket? Eller så vill jag FÖR mycket, jag VILL ge patienterna så mycket mer än vad jag kan ge. Tid, bemötande, komunikation, kunskap, engagemang... jag vet inte. Självförtroendet är inte så starkt just nu. Inte alls. Verkligen inte på något plan. Negativ spiral. Tunnelseende. Osäkerhet. Jag ska ta tag i det imorgon, prata med A innan det går för långt.
Kan det vara 30 års krisen som är påväg??? Eller vidbränd Anka? Tanken slog mig för första gången idag. All psykisk press och stress både på jobbet och privat under det senaste året har kanske tagit ut sin rätt utan att jag har tagit det riktigt på allvar?
Att jag och PE är så långt ifrån varandra hjälper inte direkt till för att höja stämningsläget heller. Saknar, saknar, saknar, saknar och längtar efter honom så mycket.
*************************************************************
I alla fall så är det Konsert i Östersund på lördag. Stora kyrkan kl 18. Hoppas att många dyker upp. Känner fortfarande av ruset efter att jag sjöng för tjejerna på övningen idag. Det kommer att bli så roligt, det ser jag fram emot, verkligen.
Nu ska jag ta en kaffepralin och ett glas mjölk och hoppas på att det snart kommer att ringa på min telefon =)
Tillfredställelse
Blir ibland förvånad själv hur min egen sångröst påverkar mig. Har ylat på en bra stund hemma i lgh nu, otroligt bra akustik. Känslan när tonerna vibrerar i hela mig, när jag formar rösten för att passa till budskapet i orden, varm klang, kall, mjuk, hård. Hur jag håller igen för att sedan släppa fram.... svårförklarat men det känns så skönt. Hoppas verkligen att jag får sjunga den på koncerten i Ösund nästa helg. Han kan ju ändra sig ganska lätt. Jag älskar att stå där framme själv, med allas blickar på mig... en blandning mellan nervositet och glädje.
Det är onsdag idag. Tiden går så fort. En vecka redan, om fem dagar är jag tillbaka i verkligeheten igen.... Och det verkar dröja till nästa gång. Frånvaron ser jag inte fram emot allt på något sätt. Blir ledsen bara jag tänker på det och då borde jag nog inte tänka på det... men. Längtar nu oxå så jag får ont i magen. Men att längta nu är ju hundra gånger mer lättsamt än om jag tänker en vecka fram i tiden. Men jag ska ju inte tänka så, det leder ingenting till och jag mår inte bättre av det.
Jag har till och med blivit latare än vanligt under de här dagarna. Sover massor, läser, surfar dock väldigt lite. Min plan för dagen var att ta en tur in till stan men jag har faktiskt ingen lust. Men det är lika bra att vila nu det blir full fart till veckan igen när jag kommer hem igen. Jobb, buggkurs, kör, lite kompisfika hoppas jag, sedan konsert hela lördagen. Helgen efter det är det dansmara i Övik med brudarna. Det kommer att bli hysteriskt kul men ingen Peg.... å det är ju inte kul alls.
Just nu funderar jag på mat till ikväll, har ingen fantasi alls just nu.
Det är onsdag idag. Tiden går så fort. En vecka redan, om fem dagar är jag tillbaka i verkligeheten igen.... Och det verkar dröja till nästa gång. Frånvaron ser jag inte fram emot allt på något sätt. Blir ledsen bara jag tänker på det och då borde jag nog inte tänka på det... men. Längtar nu oxå så jag får ont i magen. Men att längta nu är ju hundra gånger mer lättsamt än om jag tänker en vecka fram i tiden. Men jag ska ju inte tänka så, det leder ingenting till och jag mår inte bättre av det.
Jag har till och med blivit latare än vanligt under de här dagarna. Sover massor, läser, surfar dock väldigt lite. Min plan för dagen var att ta en tur in till stan men jag har faktiskt ingen lust. Men det är lika bra att vila nu det blir full fart till veckan igen när jag kommer hem igen. Jobb, buggkurs, kör, lite kompisfika hoppas jag, sedan konsert hela lördagen. Helgen efter det är det dansmara i Övik med brudarna. Det kommer att bli hysteriskt kul men ingen Peg.... å det är ju inte kul alls.
Just nu funderar jag på mat till ikväll, har ingen fantasi alls just nu.
Kärlek och fritid
Äntligen är jag här :) Känner lugn i själen. Helt underbart att få vara nära, kunna få en kram precis när jag vill... sanning med modifikation iof då kärleken jobbar på dagtid, men man kan ju inte få allt. Det är ganska skönt att vara själv oxå, har stort behov av egentid och mår sällan dåligt över att vara ensam. Enda smolket i min bägare just nu är att jag har så förbannat ONT i kroppen. Det började i måndags när jag satt hos frissan, kände att det vred till i muskeln mellan huvudet och axeln som kramp typ... och nu sk vi inte tala om hur dt känns. Trodde att jag kanske höll på att få migrän eller något igår för det blixtrar för ögonen av det onda ibland :( Nu känns det liiiite bättre efter Alvedon och Ipren samt någon timme sömn. Men huvudvärken är kvar och jag får tvinga vänster axel att slappna av imellanåt.
Snart kommer i alla fall älsklingen hem och nu ska jag gå en sväng på affären för att ihandla lite till middagen.
Kramar och Pussar!
Snart kommer i alla fall älsklingen hem och nu ska jag gå en sväng på affären för att ihandla lite till middagen.
Kramar och Pussar!
Zlips i Jättendal
Vilken kväll! Äntligen fick jag en bra kväll med några fantastiska foxar med två personer under samma kväll. Sånna där danser som gör att medvetandet flyter bort stundvis. Det är bara musiken, golvet, känslan av att allt flyter, varje rörelse har en mening, total harmoni och perfekt dans. Då man i paret knappt håller i varandra, för det behövs inte : ) Just den känslan som ständigt är målet inför varje danskväll. Danstrans....
Men buggen! Jag fattar inte vad som har hänt... jag kände mig riktigt duktig i våras men nu känns varje steg krystat. Har inte något som helst självförtroende kvar. Varför är jag så osäker på mig själv, så ofta? Det är dumt, men svårt att göra något åt sin personlighet. Jag försökte verkligen tänka att "nu går jag ner till basic" ingen stress att prestera några fräcka steg, men det gick sådär ändå. Jag hoppas det löser sig när tips och trix sätter igång igen!
Zlips... jag behöver inte skriva några superlativ för jag har redan skrivt alla så många gånger tidigare. Men jag fick på riktigt tårar i ögonen och ont i bröstet när jag pratade med Per i pausen. De hade en ny kille på scenen igår för att han ska sluta. Det är bara ett år sedan han började med det känns som mycket längre! Men det är förstårligt, fy vilken slitjobb de har och särskilt för familjen där hemma. Så nästa gång jag träffar dem är sista gången med P, Öviksmaran.
Fyra dar tills jag får vara i min älsklings armar igen.... behöver jag säga att jag längtar?
Ikväll blir det party igen dock en ordentlig lightverson av förra helgen. Och idag en sväng på Selånger marknad... hoppas jag hittar någon som vill gå med mig bara.
Men buggen! Jag fattar inte vad som har hänt... jag kände mig riktigt duktig i våras men nu känns varje steg krystat. Har inte något som helst självförtroende kvar. Varför är jag så osäker på mig själv, så ofta? Det är dumt, men svårt att göra något åt sin personlighet. Jag försökte verkligen tänka att "nu går jag ner till basic" ingen stress att prestera några fräcka steg, men det gick sådär ändå. Jag hoppas det löser sig när tips och trix sätter igång igen!
Zlips... jag behöver inte skriva några superlativ för jag har redan skrivt alla så många gånger tidigare. Men jag fick på riktigt tårar i ögonen och ont i bröstet när jag pratade med Per i pausen. De hade en ny kille på scenen igår för att han ska sluta. Det är bara ett år sedan han började med det känns som mycket längre! Men det är förstårligt, fy vilken slitjobb de har och särskilt för familjen där hemma. Så nästa gång jag träffar dem är sista gången med P, Öviksmaran.
Fyra dar tills jag får vara i min älsklings armar igen.... behöver jag säga att jag längtar?
Ikväll blir det party igen dock en ordentlig lightverson av förra helgen. Och idag en sväng på Selånger marknad... hoppas jag hittar någon som vill gå med mig bara.
BloggSlö
Ibland finns inte skrivlusten där helt enkelt. Inte riktigt nu heller men jag känner pressen ;)
Jag mår bra, känner mig tillfreds... och kär =) På jobbet är det MASSOR att göra, men då går dagarna fort. Å det är bra för då är jag snart hos min älskling!
Förra veckan var det full rulle (då oxå) dansade i Hällesjö till Blender på Onsdan. Det var inte så bra dans, toktrångt, varmt och inte så många av mina vanliga danskavaljerer på plats men det var ett rent nöje att titta och lyssna på bandet så det gjorde jag några svängar. Torsdag var det Shake på Ånäs, inte någon höjdare för mig den kvällen heller. Jag har verkligen blivit otroligt bortskämd... trots att jag dansade med flera jättebra killar så hade jag ärligt roligast när jag stod i ett hörn och såg på Shake! Ur led är tiden.
Fredag så var jag partysugen, Kicki var med på noterna och så lyckades jag hitta en fest som jag bjöd in oss på middag och allt. Man får inte vara blyg för då får man inte vara med på något roligt =) Det blev en jättekul kväll hos Helen! Anton, Jessica, Jimmy, Fredrik och en kompis till H var där. Men det blev lite väl mycket av det goda kan man säga..... kära värld.
Resten av helgen tillbringade jag i Säter, läsande teoriboken, upptäkte att mitt körkortstillsånd gått ut oxå :(
Söndagkväll var det dans igen. Highligts på Hög, det var glest mellan dansarna som väntat. Men jag hade det roligaste kväller under veckan ändå. Fick se Hudikmaraflyerserna på papper för första gången... SÅ roligt =)
Måndag käkade jag middag med SweetyP efter jobbet OCH fikade en sväng på Weaynes. Jätteskoj!
Nu har jag inget mer att förtälja.
Jag mår bra, känner mig tillfreds... och kär =) På jobbet är det MASSOR att göra, men då går dagarna fort. Å det är bra för då är jag snart hos min älskling!
Förra veckan var det full rulle (då oxå) dansade i Hällesjö till Blender på Onsdan. Det var inte så bra dans, toktrångt, varmt och inte så många av mina vanliga danskavaljerer på plats men det var ett rent nöje att titta och lyssna på bandet så det gjorde jag några svängar. Torsdag var det Shake på Ånäs, inte någon höjdare för mig den kvällen heller. Jag har verkligen blivit otroligt bortskämd... trots att jag dansade med flera jättebra killar så hade jag ärligt roligast när jag stod i ett hörn och såg på Shake! Ur led är tiden.
Fredag så var jag partysugen, Kicki var med på noterna och så lyckades jag hitta en fest som jag bjöd in oss på middag och allt. Man får inte vara blyg för då får man inte vara med på något roligt =) Det blev en jättekul kväll hos Helen! Anton, Jessica, Jimmy, Fredrik och en kompis till H var där. Men det blev lite väl mycket av det goda kan man säga..... kära värld.
Resten av helgen tillbringade jag i Säter, läsande teoriboken, upptäkte att mitt körkortstillsånd gått ut oxå :(
Söndagkväll var det dans igen. Highligts på Hög, det var glest mellan dansarna som väntat. Men jag hade det roligaste kväller under veckan ändå. Fick se Hudikmaraflyerserna på papper för första gången... SÅ roligt =)
Måndag käkade jag middag med SweetyP efter jobbet OCH fikade en sväng på Weaynes. Jätteskoj!
Nu har jag inget mer att förtälja.
Kärlek
Trots en riktigt trevlig eftermiddag i solen tillsammans med ett gäng fina vänner så känns det bedrövligt tomt nu... Det har varit underbara dagar när han varit här hos mig, men nu är han hemma igen. Hos sig långt där borta.
D e t g ö r o n t !
Men man kanske vänjer sig med tiden. Det är så värt det.
För jag vill inget annat än att vara med DIG.
Fast jag vill vara nära nu,
inte behöva vänta.
D e t g ö r o n t !
Men man kanske vänjer sig med tiden. Det är så värt det.
För jag vill inget annat än att vara med DIG.
Fast jag vill vara nära nu,
inte behöva vänta.
På jobbet
HerreGud va jag är rastlös! Lite patienter är det oxå, i och för sig skönt men just nu skulle jag vilja ha massor med jobb att göra för att slippa tänka och längta ner till Göteborg så förbannat. Frustrerande som bara den : (
Är väldigt sugen på att dansa ikväll oxå men Falun är liksom inte riktigt nästgårds... men kanske. Jag skulle verkligen behöva göra något åt rastlösheten i kroppen. Efter att ha dansat nästan HELA tiden i massor av veckor så kryper det verkligen i benen när jag inte gjort det på några dagar.
Men mest av allt skulle jag vilja vara hos dig... eller att du skulle vara hos mig. Och att solen skulle skina!
Är väldigt sugen på att dansa ikväll oxå men Falun är liksom inte riktigt nästgårds... men kanske. Jag skulle verkligen behöva göra något åt rastlösheten i kroppen. Efter att ha dansat nästan HELA tiden i massor av veckor så kryper det verkligen i benen när jag inte gjort det på några dagar.
Men mest av allt skulle jag vilja vara hos dig... eller att du skulle vara hos mig. Och att solen skulle skina!
