Bloggeblogg
Jag bloggar verkligen helatiden.... eller så känns det bara så då jag är inne på andras bloggar x antal gånger á day. Å int skäms jag för det. Är så förbannat trött just nu, tung i skallen! Tror jag måste ta till Ahlgrens Bilar snart nu. Vill dock inte bli illamående pga godisätning mitt i natten. Äh skit samma, nu är påsen öppen.
Högchemat har kommit, fem danser blev det. Mina fötter har nog berört varje golvplanka i den lokalen. Det går inte beskriva den lycka som infinner sig i mig när jag kommer till Hög. En känsla som innehåller många olika känslofragmet. Förväntan, berusning, lite nervositet och en stor portion självklarhet. För min kropp och mitt sinne är en dansbana den plats jag känner mig mest tillfreds. Är så lycklig över att jag började dansa. Inte för att jag tycker synd om dem som inte dansar men...eller jo lite så är det nog.
Dans har helatiden varit något mycket personligt och en egoistisk sysselsättning för mig. Mycket få gånger har jag tex tagit med mig någon kompis på dans. Tar man med sig någon nykomling har man som "ansvar" att den personen har det bra och har roligt... och det är något jag inte har haft tid med det.
Varje minut av danskvällen är så dyrbar för mig. Man dansar förhoppningsvis med människor som man själv väljer och oftast så är de killar som väljer att dansa med mig sådana som jag vill och uppskattar att dansa med. Tror att detta egoistiska drag beror på de år som jag var dålig i lederna och inte kunde utnytja danstillfällena som jag ville.
Jag tror inte att jag är riktigt lika ego nu för tiden i och för sig =)
Efter min ej självvalda dansavhållsamhet var jag lite bekymrad att dansvärlden hade glömt mig... men så var det tack och lov inte. Fick kämpa lite mer första tiden kanske än innan mitt dansavbrott. Tror att jag till och med har en större danskrets är många som dansat mer nyligt och mer regelbundet än mig. Tack vare att jag varit med så pass länge. Nu har jag ju varit på de flesta danser sedan juni/juli i och för sig... = ) Så jag ska väll sluta tjata om att jag missat danser nu.
Tillbaka till Högkänslan. Det är så mycket nostalgi på den platsen. Första gången var -97. Åkrarna runt om kring, Hälsingehusens otaliga fönster utefter vägen från E4.an till byn Hög. Parkeringen, musiken som stömmar ut från danslogen. Alla skratt, alla mysiga foxar, alla samtal, alla vänner, intriger och känslor som har kommit och gott. Dans är ett sätt att leva. Även då jag inte tillhör de allra mest hängivna dansarna som lägger upp livet efter dansen. Fast nog är det nära allt : )
Snart är kl 02 och det är fem timmar kvar av arbetspasset. Längtar a lott.
Högchemat har kommit, fem danser blev det. Mina fötter har nog berört varje golvplanka i den lokalen. Det går inte beskriva den lycka som infinner sig i mig när jag kommer till Hög. En känsla som innehåller många olika känslofragmet. Förväntan, berusning, lite nervositet och en stor portion självklarhet. För min kropp och mitt sinne är en dansbana den plats jag känner mig mest tillfreds. Är så lycklig över att jag började dansa. Inte för att jag tycker synd om dem som inte dansar men...eller jo lite så är det nog.
Dans har helatiden varit något mycket personligt och en egoistisk sysselsättning för mig. Mycket få gånger har jag tex tagit med mig någon kompis på dans. Tar man med sig någon nykomling har man som "ansvar" att den personen har det bra och har roligt... och det är något jag inte har haft tid med det.
Varje minut av danskvällen är så dyrbar för mig. Man dansar förhoppningsvis med människor som man själv väljer och oftast så är de killar som väljer att dansa med mig sådana som jag vill och uppskattar att dansa med. Tror att detta egoistiska drag beror på de år som jag var dålig i lederna och inte kunde utnytja danstillfällena som jag ville.
Jag tror inte att jag är riktigt lika ego nu för tiden i och för sig =)
Efter min ej självvalda dansavhållsamhet var jag lite bekymrad att dansvärlden hade glömt mig... men så var det tack och lov inte. Fick kämpa lite mer första tiden kanske än innan mitt dansavbrott. Tror att jag till och med har en större danskrets är många som dansat mer nyligt och mer regelbundet än mig. Tack vare att jag varit med så pass länge. Nu har jag ju varit på de flesta danser sedan juni/juli i och för sig... = ) Så jag ska väll sluta tjata om att jag missat danser nu.
Tillbaka till Högkänslan. Det är så mycket nostalgi på den platsen. Första gången var -97. Åkrarna runt om kring, Hälsingehusens otaliga fönster utefter vägen från E4.an till byn Hög. Parkeringen, musiken som stömmar ut från danslogen. Alla skratt, alla mysiga foxar, alla samtal, alla vänner, intriger och känslor som har kommit och gott. Dans är ett sätt att leva. Även då jag inte tillhör de allra mest hängivna dansarna som lägger upp livet efter dansen. Fast nog är det nära allt : )
Snart är kl 02 och det är fem timmar kvar av arbetspasset. Längtar a lott.
Kommentarer
Trackback
