onkologen

Känner mig trött både fysiskt och psykiskt idag efter jobbbet... Grinat. Ibland rinner bägaren över, så många av min patienter finns inte kvar. Vi väntade in en som fick gå hem i torsdags. ASIH ringde och förvarnade att det var ohållbart hemma, någon timme senare ringde de igen och då var hon borta. Jag tänker nog för mycket. Det känns så konstigt. Det blir inte lättare för varje patient som dör utan det känns bara mer på något sätt. Det blir bara fler och fler som stannar kvar i mitt huvud. Är så trött nu. Pratade med mamma efter jobbet och tokböla.

Nu ska jag kramas med Daniel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0