Manisk

Jag börjar känna mig lite lätt sjukligt beroende av dansen. Men det gör kanske inget. Bara Daniel säger ifrån om det blir för mycket och det hoppas jag att han gör. Fast jag vet ju själv hur det kan vara, i mitt tidigare liv då jag inte var helt lycklig gick jag runt och hade ett enormt tålamod. Så mycket tålamod så att jag inte tyckte att det var så farligt med saker och ting men när jag väl fick nog fick jag nog regält och då var det omöjligt att gå tillbaka.
Är fortfarnade arg över att någon kunde ta dansen ifrån mig. Ännu argare över att jag tillät det! Gud alla tårar jag grät för all förlorad dans och frihet under de åren. Allt förlorat liv, då mitt liv är så tätt sammanflätat med dansen.

Det är delvis därför jag dansar så extremt  mycket nu. Fast det nu har gått två år.

Är det bara jag som har börjat fundera på vad man ska ha på sig på maran? Jisses vad jag längtar och så otroligt kul vi kommer ha på hotellet, undrar vilken den fjärde tjejen blir. Nu ska jag ner och tvätta.


Fox och styrdans är en livsstil och jag lever fullt ut!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0