dansanka

Det är den 27 december. Året 2008 är snart slut. Att ett år går så fort.

Jag har tänkt en massa över mig själv här ikväll, jag är ute i Säter igen. Välförkänt vila.

Jag tror att folk runt om kring mig tror att jag är mer kaxig och självsäker än vad jag är i verkligheten... Jag har många tankar men har svårt att få ut dem i ord, det är mycket lättare att skriva för mig än att prata på riktigt. Undrar vad det kommer sig av, hela min familj, främst på pappas sida släkten består av idel välformulerade och begåvade människor som älskar att diskutera. Jag å andra sidan uppskattar att iakta andra. Som liten älskade jag att sitta med när de vuxna pratade om allt mellan himmel och gjord. Att vara med och lyssna, inte att prata själv. Trotts att jag har massor med tankar som snurrar runt i mitt huvud så får jag oftast blockeringar när jag ska få ut dem. Att tala inför människor (förutom överrapportering på jobbet eller i dansdiskussioner) gör mig stressad som bara den. Men att sjunga inför en stor samling gör mig enbart peppad (självklart blir jag nervös då oxå men det är okej).

Skäms över mig själv att jag fortfarande inte har något körkort, ännu en blockering...

Har bestämt att gå ur styrelsen i kören. Jag behöver fokusera på mig själv till våren. Onkologikursen kommer att ta massor med tid. Och jag ska ta körkort! Om jag hade lite mer jävlar anamma och inte vore så lat och feg så skulle det se annorlunda ut.

Jag har nog kommit till klarhet med saker och ting, men jag känner mig trött. Men det är kanske för att klockan är mycket.  Fem dagar till ett nytt år tar sin början. Ett nytt år med nya möjligheter. Nu ska jag sova!