Kommunicera..

... är inte helt lätt. Väldigt svårt faktiskt, i alla fall när man är feg och harig som jag... Fast jag är nog inte så feg längre i och för sig. Jag behöver bara vara lite nervig innan jag tar tag i saker. Stå på kanten och ta steget. Det är inte heller lätt att veta precis vad man vill heller i och för sig... verkligen inte. Vi snackar ganska mycket komunikation på jobbhandledningen, det och personlighetstyper och gruppdynamik. Otroligt intressant  att man kan uppfatta ord som sägs så fantastiskt olika.

Själv har jag väldigt svårt att orka med det typiskt kvinnliga sättet att tala i en grupp. Att ävla på om något i en heeel evighet utan att komma till något efektivt beslut. Jag borde verkligen inte jobba i en så kvinnodominerad miljö som jag gör. Men det kanske bara är en tidsfråga, några år till så sitter jag där och ältar om saker som var fel med ett gammalt system när det väl är dax för det nya att ta vid.. vad vet jag.?!  :)

Jag har haft en riktigt bra kväll med en massa samtal. Det är otroligt va datorn slukar tid. Suttit framför den eller i telefon och inte gjort de "måsten" som jag tänkt att jag skulle göra i kväll. Men det var det värt. Diskmaskin kanske plockar ur sig själv om man bara ger den tillräkligt med tid ; )

Min käre far, vi har haft en del samtal om just det där med personlighet. Han säger att det är lönlöst att försöka vara någon man inte är. Man har bra och goda sider och det är bara att acceptera och leva med dem. Det ger en viss ro tycker jag. Jag är som jag är och jag får jobba på de sidor som jag inte uppskattar hos mig själv.

I och för sig så hoppas jag att jag någon gång kunde bli pedant men det funkar bara inte, tyvärr. Ett gemytligt kaos är en bra bild av mitt hem... ibland inte ens gemytlig dock. Men jag är väldigt effektiv och snabb på att städa när det kommer folk och hälsar på :)  Ännu en sida är min lathet... hör ihop en hel del med min opedanta sida ;)  Hur svårt kan det va att skaffa körkort, det är så pinsamt. Jag har en Universitetsexamen, skrev min Cuppsats själv i och för sig med ångest och tårar, jag har ett självständigt jobb. men just körkortet. Det där eländes kortet är som det berömda Ankberget som man bara går runt utan att ta sats och ta ett steg i taget för att ta sig upp för att nå toppen.

Att vara rak och tydlig är det jag jobbar mest på. Våga fråga. Våga vara obekväm. Våga hoppa upp från marken och sväva fritt en stund. Självinsikt och reflektion. SORRY mitt tråkaga tjat om mig själv... å jag som dissar kvinnosnacket på jobbet. Vem är det som ältar på hög nivå här.. Ironiskt värre =)

Sänder som avslutning en tanke till en fin tjej som inte är med längre.... Jag kommer att tänka på dig och din syster länge... Livet är så ofattbart konstigt. Jag kan inte fatta att livet bara slutar och personen inte finns mer, är borta, är död... Jag tror att tårarna förr för oss alla när vi pratade om henne idag innan vi gick hem.. Jag är väldigt tacksam över mitt jobb, jag både ger och får massor. Men när ödet slår så här så finns ingen mening. Ingen alls. Hoppas verkligen att det finns en plats där nära och kära får mötas igen när den sista sekunden har passerat...

Så många minnen jag redan har fått genom de här tre åren sedan jag blev klar sköterska... tänker just nu på och minns ett av de starkaste minnena jag har. Känslan för ett år sedan när jag fick vara med vid en helt magisk bortgång. Det var bara hon och jag i rummet, kanske 20 minuter efter att hon slutade att andas. Det kändes som att hennes ande passerade igenom rummet och slank ut genom det öppna fönstret, ut i den ljusa vårnatten till fågelsång och stadsbrus och med tonerna från radion.  Jag kommer alltid att bära med mig det minnet. Alltid. Jag är tacksam.
Heaven has an open door tonigt...


Nu måste jag verkligen sova, måste orka och vara allert imorgon. Mitt arbete är viktigt, jag är delaktig i att försöka rädda liv eller att kämpa mot tiden. Kan tycka att det och vår kompetens borde vara värd några kronor mer. Nu vet man inte ens om man får behålla jobbet. Tur man inte är utbytbar... eller hur var det nu?!

Blir så trött på kortsiktig landstingspolitik!!!!

Kommentarer
Postat av: Frida

Ett massivt inlägg med många olika tankar. Men jag väljer att kommentera den enklaste. Körkortet. Bara det att det är det enklaste borde vara sporre nog att ta itu med det. ;)



Fråga dig själv exakt VAD det är som gör att du inte tar tag i det? Är det ekonomi? Är det jobbigt att ringa och boka tid? Är det pluggandet? Eller vad?



Mitt råd är att ringa en körskola IDAG och boka in körlektioner och en teoritid. Teorin läser man lätt in själv. Men om man inte har ett mål när man "måste" vara klar så sätter man inte igång. Nästa steg är att byta tjänster med någon som du kan öva med privat. Unna dig körkortet i sommar!!! KRAM

2009-04-08 @ 13:54:58
URL: http://www.livsdans.se
Postat av: Jenny S

Jag jobbar ju också i en rätt kvinnodominerad värld och jag kan hålla med dig om att det lätt kan bli lite oeffektivt och bara en massa pratande... Men jag har ett jättebra verktyg för att komma ifrån det där pratandet och komma till nån form av beslut och handling... kan berätta det för dig nån gång då vi träffs... Kanske i helgen? du ska väl säkert till hudik kan jag tro ?? ;)

hoppas du får en härlig påsk i alla fall...

stor kram J

2009-04-08 @ 21:24:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0