dansanka

....vilken rubrik jag väljer för allt jag skriver om handlar om mig. Om mig och den som betyder mest och påverkar mig mest. Guud va jag längtar efter ordning och reda i mitt känsloliv! Blir så frustrerad. Sitter i soffan. Sover för lite. Håret är smutsigt trots att det inte ens är ett dygn sedn jag tvättade det senast. I obalans. Det var bedrövligt länge sedan jag tränade.

Försöker föreställa mig hur det kommer att kännas i mitt nya hem. Måste packa. Föra över insatsen till SEB. Beställa internet. Kolla elbolag. Beställa hem kurslitratur till Cyt.kursen i november. Köpa säng och soffa.

Sluta vara arg och besviken över att mitt liv är ett kaos. Försöka reda ut kaoset i stället. Men det är inte så lätt. Jag vill inte trycka undan känslorna, det känns i och för sig som att jag gör det redan för det trycker i bröstet. Som om jag vore till brädden fylld av tankar, känslor och åsikter som jag inte får ut.

Jag önskar verkligen att jag skulle kunna vara lugn och normal. Tycka att ett lugnt hemmaliv skulle vara den optimala tillfredställelsen. Inreda, pyssla, baka, ta hand om familjen och jobba. Kanske kan jag bli en sån människa någon gång? När jag tänker så rusar tankarna tillbaka till hur jag kände när jag levde i mitt svartsjuka förhållande... när jag lät bli att dansa för att undvika nattliga timmeslånga diskussioner. Hur instängd jag kände mig. Att jag kunde ge upp mitt dansliv! Det jag levde för, endast för att undvika konflikter och göra den andre nöjd. Det tycker jag fortfarande är konstigt och pinsamt svagt av mig.